När man står inför att arkivera dokument, där informationen under alla omständigheter måste sparas för framtiden, gäller det att vara riktigt säker på att den går att återskapa om 20, 50 eller 100 år. För digital lagring vet ingen med säkerhet hur tillförlitliga våra media är. Vad man vet är att CD/DVD-skivor börjar tappa information redan under produktionsåret. Nedbrytningsprocessen påskyndas av luftföroreningar och uv-strålning. När det lagrade är musik eller film, märker vi det inte så tydligt då våra öron och ögon (hjärnan) kompenserar för förlusterna, men när processen gått för långt, är inte mediat läsbart längre. Om det lagrade istället skulle vara viktig företagsinformation eller sådant som omfattas av arkivplikt, är då risken uppenbar att vi inte skulle märka något förrän den dag vi måste visa upp dokumentationen. Hårddisk-lagring har också sin begränsning vad gäller driftsäkerhet, datavirus etc. Idag finns en metod för att med laserteknik skriva digital information på analogt media, alltså silverfilm på polyesterbas (MIKROFILM). Förvarad på plåstspole i plåtask i ett klimatarkiv, garanteras en hållbarhet på tvåhundra(200) år!